Sagan om Döden

Vet ni jag måste berätta om trollsländan som min styvsonshustru berättar för barnen vid dödsfall hon är även en jourperson för sv.kyrkan så hon kallas in vid hastiga olycksfall och dödsbud osv.. och har hand om familjer o barn..

Nere i vattnet där trollsländorna bor som larver där simmar dom runt på dagarna och har det riktigt mysigt, leker och grejar hela dagarna och mår så bra, men dom funderar på vart trollsländorna tar vägen på det gröna som växer uppåt en dag för dom kommer inte ner igen och dom andra funderar och fundera och fortsätter att leva sitt liv i vattnet och simmar och gör det dom brukar, en trollslända han lovar dom andra att klättrar han upp för det gröna strået skall han komma tillbaka och berätta om vad det är där uppe..
Så en dag var det hans tur att klättra upp för det gröna strået och upp ur vattnet och upp på ett näckrosblad där kände han o såg vad varmt och ljust o skönt det var och där sprack han ur sitt skal och fick fina stora vingar, han blev så vacker och glad att han flög o flög runt och upp o ner men till slut kom han ihåg sina vänner i vattnet och skulle försöka komma ner och berätta om allt det underbar han fått uppleva där uppe men hur han än försökte så kom han inte ner i vattnet och ner till sina vänner tillslut så tänkte han att dom får ju ändå reda på detta till slut och då bestämde han sig för att vänta på sina vänner så kunde dom flyga tillsammans
Vad tyckte ni e den pedagogisk för barnen?? Gunilla sa att dom flesta barnen förstår den väldigt bra och accepterar den..

Jag tyckte den var vacker..